~ samma gamla gator i ett duggande regn

Jag har vandrat på samma väg som jag alltid har gjort.
Saknat delar utav mitt liv, tänkt på alla minnen, minnen som gör mig ledsen. Minnen som skakar mig än idag. Vände mig om, tittade ut i skogen, ingen där, dugg regn, går förbi mitt gamla barndomshem.

Stannade utanför en stund, funderade på vad som gick fel, vad som gjorde att hela världen rasade. tänkte på den gamla tallen som stod utan för köksfönstret, minnen spelades upp, när jag vaknade en kall höst morgon, gick upp, öppnade fönstret och beundrade trädet.

Jag minns att jag tittade länge, beundrade dess storlek, form och färg, frostbiten utav höstens väder. Kommer ihåg när det var sommar, jag och min bror lekte under tallen, medans min syster klättrade högre tills att mamma tvingade ner henne.

Drogs tillbaka till nuet, tittade där tallen en gång stod, och gick vidare.
Berörd, skakad, ledsen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0